OSA fyller 10 år — har det hjälpt oss bli bättre?

Den 31 mars 2016 trädde OSA-föreskriften i kraft. Det var då unikt att en myndighet reglerade den organisatoriska och sociala arbetsmiljön såsom arbetsbelastning, arbetstider, kränkande särbehandling som juridiska krav, inte rekommendationer.

Tio år senare är bilden tydlig: reglerna har inte saknats. Det är förståelsen och viljan att tillämpa dem som har det.

Enligt Arbetsmiljöverket beräknas uppemot 800 personer dö i förtid varje år i Sverige till följd av brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, ohälsosam arbetsbelastning, kränkande särbehandling, en osund kultur. Det gör ont att läsa. Lägg till alla långtidssjukskrivna, deltidssjukskrivna och alla andra som drabbas, direkt och indirekt. Ont. Och kompetens som behövs finns inte där, eller går på halvfart. Eller lämnar. På grund av kulturen. Det för varken bolag eller affär framåt.

Nu skärper Arbetsmiljöverket kraven, de blir svåra att INTE förstå samt att de rekryterar fler inspektörer som ska följa upp på efterlevnad.

Men allvarligt talat… 2026, med allt vi vet om ledarskap och hälsa, ska vi behöva fler inspektörer för att kontrollera att vi tar vårt ansvar? Som medmänniskor och ledare?

Förändring av beteenden kräver konsekvenser, så fungerar vi människor. Men konsekvenser kan vara både negativa och positiva för oss individer.

Vilken konsekvens väljer vi?

Frågan är vilken väg vi väljer: att själva bygga kulturer med tydliga förväntningar och både positiva förstärkare och konsekvenser som gör att vi vill välja att ta en annan väg, ändra beteenden, där ledarskapet skapar en kultur byggd på beteenden som speglar sunda värderingar, alternativt att invänta inspektörer och viten som lär oss att ta hand om varandra? Valet ligger hos oss ledare.

Och det senare alternativet är dyrt. På alla sätt.

Lars Lööw, Arbetsmiljöverkets generaldirektör, skriver i Aftonbladet att OSA-frågorna behöver ta plats i de ledarforum där strategier och budget beslutas. Ja. Vi är många som länge har krigat för dem i ledningsrummen. Lite mansplaining där Lars, men du är förlåten för att du driver på frågorna åt oss.

Vi pratar om ledarskap. Inte bara chefskap. Ledare som har antenner för signalerna, modiga nog att lyfta dem, och med mandat nog att faktiskt göra något. Det kräver perspektivtagande, civilkurage och en genuin omsorg om människan. Det kräver ledare som förstår att det är vägen till framgång.

Så vet vi att vi bygger hållbara organisationer, där människor mår bra och utvecklas och att det ger tillväxt.

Ska vi göra det nu då?